Jag är arg, ledsen och besviken. Det finns så sjuka människor i denna värld. Det har aldrig slagit mig hur man kan vara så känslokall mot någon som kan vara en vän, någon i familjen eller en människa man aldrig har träffat. Det är konstigt hur någon man tror man känner, visar sig vara någon helt annan.

 

Jag är otroligt leds på att folk utnyttjar mig på grund av att jag oftast har pengar på mitt kort, eller att jag har en pappa som skjutsar mig hela tiden. Jag må vara jävligt sur och elak ibland, det vet jag om. Något jag inte skulle göra är att lämna någon eller såra någon medvetet. Jag bryr mig mer om andra än mig själv.

 

Jag ställer alltid upp på alla andra, men sedan när det kommer till mig så skiter alla fullständigt i det. Mår någon dåligt så ska jag lösa deras problem. Mår jag dåligt så är det inte hela världen. Det gör ingenting.

 Om man en gång visar sig vara stark, betyder det inte att man alltid kan vara det. Ibland brister det även för de starkaste.