Att behöva säga hejdå till min bästavän och en stor del av mig är jobbigt... Efter 13 veckor ifrån honom så känns det nästan overkligt att se honom prata, skratta och titta på mig. Jag önskar att det inte vore så många mil mellan oss, så jag kunde träffa honom oftare. 

Känslan av att han håller om mig och säger att jag är den bästa vännen man kan ha, den finaste på jorden och bara få höra hur mycket han älskar mig... den känslan är obeskrivlig.

Jag var nära till tårar när han stod utanför min dörr, men när han skulle gå kunde jag knappt titta...