jag börjar bli väääldigt less på människor. De man tror är ens vänner är raka motsatsen. De utnyttjar dig, vänder dig ryggen när du behöver de som mest. Falskt spel. Jag önskar att vänskap var som i filmer, allting är bra. När man har bråkat med någon 1 enda gång blir det aldrig detsamma igen, det är lätt att säga till någon du är min bästavän, allting kommer bli bra som innan och vi låtsas som att det aldrig har hänt. People change. Jag vill ha vänner som jag kan lita på och jag vill veta att de aldrig lämnar mig vad som än händer. Att ändra sig efter vem man är med är också så barnsligt, vågar man inte vara sig själv så behöver man inte vara nån alls. Vi föddes inte som olika människor om alla ska vara som någon annan än dig själv.  Jag vet inte vad jag ska tro om folk nåmer. När de har slutat prata med dig börjar de prata om  dig. Folk tror att de vet mer om saker och ting än vad de egntligen gör, ingen känner mig bättre än vad jag själv gör. De vänner jag har är schizofrena och jag skojar inte! Det ska bara gå åt ett håll hela tiden, om de vill prata om något ska man alltid vara tillgänglig men om det är jag som behöver prata om något är det inte vikitgt. Jag duger när ingen annan finns där. 
NåNå vänner kommer och går, vänner sviker. Det bevisar att det inte är meningen att man ska vara vänner.