Jag är så djupt nere på botten just nu så ingen fattar. Hur kan man säga saker man inte ens menar bara för att man är sur? Jag säger alltid saker som jag aldrig ha tänkt på, som bara mitt i allting kommer upp & det säger jag.

Jag älskar min familj, jag skulle aldrig vela lämna dom hur dåligt jag än mår.

Varför gör jag såhär gång på gång? Jag lär mig aldrig av mina misstag. Tänk att så få ord kan förändra ens liv. Ens liv kan ändras på några få sekunder. Det går från att vara hur bra som helst till att bli katastrof! Jag kommer aldrig kunna ställa allting till rätta igen, aldrig efter vad jag just sa, utan att ens mena det.

Nu kommer ni som läser tro att jag skriver för att få uppmärksamhet, men det gör jag inte. Jag ville bara skriva av mig nånstans. Några kommer tro att jag skrev det för att rädda mig själv i en sån här situation. Gaaaaaah vad ska jag göra, snälla kan nån lära mig att hantera min ilska?