Mina tankar tar död på mig

Nu är det nog... Jag är så arg att jag hade kunnat ha ihjäl någon. Jag behöver skriva av mig och det gör jag inte för att få uppmärksamhet eller något, men som andra är mot mig och min familj, så är jag mot andra. Synden straffar sig själv.
 
Jag kan inte ens förstå hur en människa kan klanka ner så himla mycket på andra människor, när man är så äckligt jävla självupptagen och egocentrerad själv. Yttra sig om saker som man inte har en aning om eller bara vända det till något dåligt eller till något som har med sig själv att göra. Jag förstår inte hur man kan ha samvete till att förstöra andra människors liv, för att få lite uppmärksamhet. Det är så himla lätt för en människa att stänga ute en hel värld och inte se vad andra gör, medans det är svårt att skilja på rätt och fel.
 
Som en ungvuxen idag kan man inte leva loppan. Man kan inte leva ett lyxliv som en kändis och fixa naglarna en gång i veckan, trycka botox i läpparna eller gå till en frisör för att tvätta håret. Vill man vara fin och trivas med sig själv så måste man nog jobba mer med kroppen och träning istället för att trycka in massa onödiga gifter i kroppen.
 
Istället för att gnälla att man har lite pengar så kanske man kan ha prioriteringar. Man behöver inte åka utomlands flera gånger om året, man behöver inte göra massa små tatueringar eller köpa inredning hela tiden. Har man pengar så det räcker och blir över, då har jag full förståelse att man vill lägga lite tid och pengar på sig själv, men har man inte pengar, då kan man inte göra det.
 
Det är viktigt att ha en bil som går att köra, men man kan inte leka prinsessa och ha någon privatchaufför som ska passa upp på en när som helst. Jag känner såhär... från det att man är myndig så måste man ta sitt ansvar på allvar.
 
Att höja vänner och familj till skyarna, det är bra. Fast om man gör det på sina egna villkor, till exempel som att manipulera folk... då är det inget att vara stolt över. Hade jag gått omkring och manipulera människor för att någon ska bry sig om mig, tycka synd om mig eller vad det nu kan vara, då hade jag skjutit mig själv i skallen. Det är så otroligt pinsamt att lura folk till att gilla en, att man inte är nog bra och speciell för att någon ska gilla en för den man är.
 
Vi lever i en sjuk värld och jag har ingen aning om vars det kommer sluta. Jag ser människor, men ingen mänsklighet.

Till nästa sak som snurrar runt i mitt huvud... För några månader sedan blev jag nedtryckt av en massa människor och tillslut låter man dom styra och ställa över en. Man tror på vartenda ord någon säger. Jag som har låtit folk köra med mig vet vad jag pratar om.... Jag känner en person som har förlorat sig själv, samt allt som en gång betydde något. Den här personen lät andra manipulera hen tills den dagen då ingenting fanns kvar. Det fanns inte längre någon familj, vänner, respekt eller glädje kvar. Det enda som fanns kvar var en elakt monster.
 
Om man yttrar sig om en sak, så ska man stå fast vi det oavsett. Det finns en närstående till mig som blev misshandlad under en längre tid, personen jag skriver om ovan sa att min närstående bara lämna det och sluta plåga sig själv.... ett sånt liv är inte värt att leva. Vad hände sedan? Människan med så kloka ord att säga och så många bra råd, föll dit själv. Hen hamnade i kläm mellan två världar och är fast där än. Hen låter alla styra och ställa precis som dom vill och jag tror inte den här människan mår bra, men den människan vet inte hur man ska bryta sig loss och allt vad det innebär.
 
Tiden går och sekunder blir till minuter, minuter till timmar som sedan i slutänden blir till månader och år. Tiden går inte att spola tillbaka och ingen kan säga vad som kommer hända imorgon.
 
Varför inte ta vara på tiden och dom människor som bryr sig om en?
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback