Sätter punkt, vänder blad & går vidare.

Vet ni den där känslan när man känner sig ouppskattad och som att ingenting man gör duger eller räcker till? Så känner jag just nu.
Jag försöker så gott jag kan att hjälpa till och finnas där för de jag bryr mig om och det enda jag får tillbaka är skit. Jag älskar mina vänner och min familj överallt annat, men när jag stoppar mina vänner först så kommer jag ändå i sista hand.

Jag som person kan inte stå och titta på när min bästavän blir sårad. Jag kan bara inte. Jag tar så mycket skit för att inte låta det hända och det uppskattas inte...  Istället låtsas den som att jag hjälper till, men sen blir man ändå klickad om man ringer eller så blir man totalt ignorerad på alla sätt som går... Nånå jag kan inte göra annat än se min vän försvinna. 

Du fanns där för mig i vått och torrt
Men bort, det har gått för långt – för du svek mig gång på gång
Jag borde ha vaknat och fattat och sett, men jag somnade om.

Punkt slut, tack och hej – du ska ut, det var allt för mig
Jag gjorde allt för dig, du var allt för mig, så jävla svårt att förstå att det är tack och hej
Fast det var mitt egna val att dra, jag kunde inte ha dig kvar
Jag kunde inte stå och titta på hur du tog sönder mig sakta men säkert, det är säkert.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback