Jag är både arg och ledsen på samma gång... Det har verkligen inte varit min dag idag och det finns människor som inte gör det bättre. För det första så fattar jag inte hur någon kan vilja bråka för att det är "kul". För det andra så kommer nog ingen någonsin förstå hur jag känner mig. aldrig. Jag får väl vara en bortskämd liten snorunge som inte uppskattar någonting, men jag har ändå känslor. Jag vill inte att alla ska leva och anpassa sig efter mig, jag vill bara att någon ska förstå vad jag går igenom och fråga mig hur jag mår.

Mitt liv är en berg-och dalbana och jag vill inte ens åka med nåmer. Tänk vad skönt att vara liten igen, utan bekymmer. Enda problemet man hade var vem man skulle leka med på rasten. Nu finns det så mycket problem och bekymmer så hälften hade varit nog.

För mig är den största rädslan att jag ska förlora mina vänner. Jag går varje dag och tänker och är osäker, jag vet att det bara är en tidsfråga tills jag står ensam kvar. Jag är så nära gränsen nu, jag vet att det händer snart och hur gärna jag vill ändra det så vet jag att det händer och jag kan inte göra något åt det.

Jag känner mig tom just nu. Helt tom. Jag har slut på ork att försöka, jag är tom på ord för vars världen är påväg. Jag börjar bli tom på känslor.